alexandraegerfalt.blogg.se

Börjar bli smått irriterad på vikariesystemet inom förskolan i Gävle kommun. Vi som är inskriva står på några listor som förskolan har hos sig. Är det brist på personal på någon förskola är det bara som personal att välja ett namn från listan och chansa att ringa. Här sitter jag hemma och får inget samtal av någon förskola, men min kompis får samma morgon 4-5 samtal om brist på personal på förskolor runt om i Gävle kommun.  Hur är det tänkt att detta ska fungera? Hur ska förskolorna nå fram till mig som sitter här hemma och bara väntar på att någon ska ringa? Jo självklart genom de där listorna, men hur ska de kunna veta att det är just Alexandra Egerfält som idag inte har något jobb, det står liksom inte bara ett namn på de där listorna.

 

Problemet för mig är dessutom att jag är examinerad förskollärare, det ska stå på listorna ute på förskolorna, men problemet är att jag inte har fått ut mitt examensbevis ännu och därför står jag som obehörig förskollärare fortfarande, precis som alla andra, ja till och med de som inte ens har utbildning. Att vara ”lika som dem” nu när jag har gått tre och ett halvt år på Högskola är skandal. Ett examensbevis tar dessutom 6-8 veckor att få i handen, vilket är helt osannolikt.  Med det i handen kommer jag i alla fall uppgraderas till behörig förskollärare vilket kommer att se mycket bättre ut på de där listorna förskolorna har hos sig, och förhoppningsvis ger det mer vikariejobb då jag verkligen hoppas att förskolepersonalen tänker kvalitet och inte ”Vi tar tillbaka henne, för hon känner barnen bra”. 

 

När jag blev klar förskollärare sa alla att åh vad bra, det är en sådan brist överallt på förskollärare inom förskolan. Ne men vad bra tänkte jag, här kommer ju jag! Nu snart tre månader senare har jag gått på en intervju men inget mera. Jag har arbetat en hel del, men då mest inom skolan för där finns kontakterna. Nu till ett STORT problem inom förskolan, outbildad personal. Det går alldeles för många utan utbildning och arbetar inom förskolan. ”Det är ett sådant lätt yrke att alla klarar av det”. Skulle någon säga det till mig så ska den personen passa sig, och den personen har absolut inte förstått vad en pedagog gör i förskolan.  Det ska planeras, det ska dokumenteras, man ska följa upp barnen i deras utveckling, det är absolut inte ”bara”.

 

Jag har till och med hört att vi inte tar in dig som är förskollärare, utan vi har LOVAT en annan som ska få jobba här. Då ska ni veta att den personen inte hade en förskollärarutbildning med sig. Hur kan man ens tänka att ”lova” något. Det säger bara vilken kvalitet det är just nu i personalen ute på förskolorna. Det finns säkert många härliga och duktiga pedagoger, jag har mött massvis under min utbildning och när jag har varit ute och vikarierat. Men det finns också massvis med problem.

 

Tyvärr kommer förskolan att gå ner i kvalitet om detta fortsätter, outbildad personal ger sämre kvalitet i förskolan helt klart. Istället satsa på kvalitet när det finns utbildade förskollärare som sitter och väntar, brist? Ne få upp ögonen istället och tänk ett steg längre!

 

Det kommer självklart att ordna sig för mig med inom snar framtid, men som det ser ut nu så är det förjävligt. Det är många gånger jag har tänkt gå vidare med något annat. För som det är nu så är det inte rättvist för fem öre, vilket det säkert inte är i många andra yrken heller. Men jag orkar inte med detta, när jag ändå har gått tre och ett halvt år i Högskolan och tar examenen och det ser ut som det gör. Det trodde jag aldrig.

 

Det är bara att kämpa vidare, men frågan är hur länge jag orkar. Det enda jag vill är att OUTBILDAD personal ska bort från förskolan och UTBILDADE ska in! Enklare än så är det inte, men frågan är hur enkelt det är i verkligheten?

KÄMPA!

Det var ett tag sedan jag skrev här sist ser jag, och att tiden inte riktigt har räckt till är ingen ursäkt, för tid kan man alltid ge sig själv. Utan mycket beror på att tiden har lagts på mycket annat. Till exempel skriver jag för svenskafans.com och på Brynässidan där, vilket tar en hel del tid. Men är otroligt roligt, jag som älskar att skriva! och bäst av allt älskar jag att skriva om Brynäs såklart.

 

Sen är jag på väg att ta ett stort steg i livet som vuxen, det är nämligen så att den 1 november flyttar jag till en egen liten lya och lägenhet. Ingen mamma som lagar mat, ingen pappa som tvättar kläderna hur ska lilla jag klara mig helt själv? Det här blir såklart en utmaning för mig själv men också ett steg i livet många tar, att kunna sköta sig själv och laga sin egna mat är otroligt viktigt att kunna. Dessutom blir det att ordna egna rutiner på dygnet. Det här är såklart ett stort steg i mitt liv, att flytta till egen lägenhet, men jag har dessutom längtat efter detta mycket länge. Den dagen är snart här, jag måste nog kalla det lilla julafton ändå. Att inreda min egna lägenhet ser jag nog mest fram emot, att själv få kombinera färger och nyanser med möbler och saker. Jag är mycket intresserad av just inredning och att ha rent och snyggt, det har jag alltid haft i mitt rum hos mamma och pappa och kommer självklart fortsätta med det i lägenheten. Lägenheten är bara på 29 kvadratmeter, vilket inte alls är så stort men det räcker gott och väl till mig. Bilder när lägenheten är inredd kommer dagarna efter 1 november. Jag har redan bilder i huvudet hur lägenheten kommer att se ut och har redan spanat in möbler på Ikea som förhoppningsvis ska köpas den 1 november. Som sagt så kommer det här bli riktigt spännande och ett nytt kliv in i vuxenvärlden.

 

När man ändå gör ett kliv in i vuxenvärlden så är det snart dags för mig att även söka jobb. I slutet av december blir jag nämligen klar förskollärare och det är bara ut i arbetslivet som gäller. Det ser jag också fram emot enormt mycket! att äntligen få lära känna barnen på allvar och följa deras utveckling under förskoletiden. Målet är självklart att bli en sån bra pedagog som möjligt och att barnen ska känna sig trygga med mig och kollegorna ska känna att jag är en bra arbetskamrat, det är jag inte ett dugg orolig över att de inte ska tycka men visst är det lite pirrigt ändå att det snart är dags att komma ut på en arbetsplats. Men en otrolig utmaning!